Fråga:
Vi har ett torp från början av 1900-talet med timmerstomme, (bottenvåning + vindsvåning)Takåsar med spåntak och tegelpannor.

Vill ha råd om hur vi ska renovera och isolera för ett framtida året runt boende. Den isolering som finns är spån i golvbjälklaget mellan våningarna.

Svar:
Det är ett vanligt missförstånd att timmerhus innebär en dålig isolering. Så är det inte. Det traditionella timmerhuset med lerklining på insidan har en mycket god isolering på väggar, ännu lite bättre om det även sitter en fasadpanel på utsidan. Lerklining är också effektivt mot golvdrag. Väggisoleringens svaga punkter brukar snarare vara fönster och dörrar. Här kan man se över tätningslister och kallrasskydd. I vissa fall kan man komplettera med fönsterinnerbågar.

Däremot finns det ofta mycket att vinna på att isolera uppåt, mot vinden, eftersom värmen stiger. Om vinden är oinredd kan man fylla på med mer isoleringsmaterial. Man bör välja ett isoleringsmaterial som har likadana fuktegenskaper som befintligt material eftersom fuktproblem ofta uppstår i mötena mellan materialen. Så principen är att har man en fungerande sågspånsisolering så kan man fylla på med det, och har man en fungerande mineralullsisolering så kan man komplettera med det. I traditionellt byggda hus, ungefär fram till mitten av 1900-talet, kan alla material ta upp och avge fuktighet, dvs att de kan îandasî. Sådana material rekommenderar vi byggnadsvårdare eftersom de har ett känt åldrande. -Vi vet att de har använts, ofta i hundratals år och vi vet att sådana hus är beständiga. Beträffande sågspån eller stallströ så tror många av någon anledning att det inte isolerar bra, men det isolerar lika bra som andra cellulosabarerade isoleringsmaterial.

Idag vill många inreda sina vindar för att få större bostadsyta. äldre tiders vindsinredningar bestod oftast i att man byggde ett rum med raka väggar och horisontellt tak mot en gavel i vindsutrymmet, ungefär som en låda, ett rum i rummet. Det innebar att man fortfarande hade en rätt stor luftvolym runt îlådanî och vindens tekniska funktion ändrades inte nämnvärt. Vår tids mode är att isolera mot takfallen så att det blir hög takhöjd i nock och lite ovanligare form på rummet. Det ställer större krav på konstruktionen eftersom luftning och isolering skall klaras av på en relativt tunn tjocklek. Och temperaturskillnaden mellan ett yttertak och ett bra inomhusklimat kan vara stor. Konstruktionerna för att klara detta kan bli komplicerade och framför allt svåra att inspektera. Därför lämpar sig inte alla hus för ett sådant ingrepp.

Den typen av tak som du beskriver har ofta inget tätskikt som t.ex takpapp under spånen och pannorna. Det är bra för luftväxlingen i en stor vind men det innebär också att fritt vatten kan ta sig in i konstruktionen vid oväder. Och det kan vara fatalt vid en s.k. parallelltakskonstruktion.

Tag kontakt med ditt närmaste länsmuseum så kan de nog tipsa dig om en erfaren hantverkare eller en klok konstruktör som kan komma och titta på ert torp och ge förslag på hur ni skall gå tillväga.

Källa:www.viivilla.se